Jag fick ett intressant ”Message Undeliverable”-mail idag som jag strax klassade som kreativ men oetisk reklam eftersom meddelandet inte var något jag hade skickat. Det skulle visa sig att jag hade låtit tankarna springa iväg alldeles för långt.
”Message undelivered” är alltså när ett mail man skickat inte kom fram till mottagaren och i det aktuella meddelandet stod det så här:
”Det gick inte att leverera till följande mottagare eller grupper:
god@llah.US
Det gick inte att hitta e-postadressen du angav. Kontrollera mottagarens e-postadress och försök sedan skicka meddelandet igen. Kontakta din supportavdelning om problemet kvarstår.”
Plus den vanliga harangen datatekniskt fikonspråk som berättar vilka servrar som varit inblandade i kommunikationen.
Vad är oetiskt i det här? Och vad är reklam? Vänta, det kommer. Som avsändaren står ”Mail Delivery System”, som det brukar när man har skickat mail till en adress som inte finns. Jag har inte skickat något dit så min misstanke går till att det är spam genom förfalskning av min adress. De kanske satte min adress som avsändare och skickade mailet till den fejkade adressen god@llah.us med flit, för att det skulle ”studsa” och komma till mig. Varför, kan man undra?
När jag tittar i det datatekniska fikonspråket såg jag att det är servern messagelabs.com som är avsändare av felmeddelandemailet och när jag kollar www.messagelabs.com så visar det sig vara en reklamsajt för Symantec Cloud och deras produkter mot skadliga e-postmeddelanden. ”Aha! De vill göra reklam för sina lösningar genom att lura mitt befintliga spamfilter!” tänker jag.
Ett meddelande som når både fram och in…
Ur ett snävt perspektiv skulle man kunna kalla det smart reklam. Dels har det hög träffsäkerhet på målgruppen, alltså de som är ansvariga för e-postsäkerhet på företaget. Detta eftersom de vanliga användare som inte slänger mailet frågar supporten vad det är, och datanissarna gör som jag och studerar mailet noggrannare. Uppmärksamhetsvärdet i rubriken bidrar till hög öppningsfrekvens – man vet att man inte har skickat något mail till den adressen och blir nyfiken. Avsändaren lyckas också tydligt visa att det finns sätt att ta sig igenom de befintliga spamfiltren och utsätta användarna för risk. Ett djärvt och kreativt grepp som skulle kunna klassas som bra reklam.
…som inte är etiskt…
Om man anlägger ett bredare perspektiv inser man snart att det här är oetisk reklam på mer än ett sätt. Dels är det spam, alltså oönskad reklam eller ren skräppost. Dels är avsikten och avsändaren dold. Dessutom är det som att dyrka upp dörren till ditt hem och lämna en reklambroschyr för hemlarm på diskbänken. Effektiv kommunikation kanhända, men inte etisk.
…och som inte är reklam alls
I det här läget inser man att det här inte är bra reklam för Symantec. ”Börjar ana oråd”, som Björn Gustafssons karaktär Fred Asp sa. Ett stort företag som Symantec skulle nog inte göra en sån tabbe, de har bättre koll på regelerna än så. Men så långt hann tankarna i alla fall spinna iväg (det gick rätt fort) innan jag tog mig för att googla. Det visar sig då att det har förekommit spam och postningar på olika forum med budskap från god@llah.us tidigare och att det snarare verkar vara en knäppskalle eller ett konstprojekt än reklam.
Kontentan är att jag hade missförstått alltsammans. Ganska dråpligt egentligen. Men det var en kul tanke om kreativ (om dock oetisk) reklam och det blev ett blogginlägg som var roligt att skriva!
Tips: För att undvika att göra oetisk reklam är det bra att ha koll på internationella handelskammaren ICC:s etiska riktlinjer. De gäller även som ”god sed” inom marknadsföring och ett brott mot dem är faktiskt ett brott mot svensk marknadsföringslag.