En del hyllar det. En del hatar det. Men många pratar om det. Då vet man att man har lyckats med sin kommunikation. Och det har Ving gjort med sin senaste kampanj.
Medan Apollo har valt det oh, så trygga, men något använda, konceptet med en varumärkeskaraktär (den grekiska guden Apollo så klart), har Ving i sin senaste kampanj tagit ett betydligt djärvare grepp. De bryter helt sonika mot heteronormen i samhället. I en av reklamfilmerna låter de en pojke klä ut sig till Snövit och få stående ovationer av sina föräldrar, och i en annons sitter två kvinnor i varsin solstol och kysser varandra på en strand i solnedgången.
Just att bryta mot normer och konventioner kan vara mycket kraftfullt i kommunikation. Om man lyckas vara både ”rätt” och ”fel”, eller ”snäll” och ”stygg”, eller ”ful” och ”snygg” på en och samma gång, blir mottagarna/publiken tvungna att reagera och bestämma hur de vill förhålla sig till budskapet. Ving gör det väldigt kärleksfullt och harmlöst, de förmedlar den känsla vi känner igen och vill ha, men samtidigt är det tillräckligt normbrytande för att det ska rubba våra cirklar en aning och tvinga oss att koppla ur autopiloten för ett ögonblick. Och eftersom vi är sociala varelser så vänder vi oss till varandra för att uttrycka våra reaktioner. Eller, om vi inte har tagit ställning i frågan, för att orientera oss – hur ska man tycka om det här?
Om man som Ving väljer en fråga där det finns många för och många emot är chansen stor att det blir en snackis. Man kan inte vinna allas hjärtan, och om man måste välja några så måste man välja bort några. Ving har uppenbarligen bedömt att det är fler som uppskattar deras öppensinne än som tar avstånd från det, och jag både hoppas och tror att de har rätt.
Ving-reklam med pojke som Snövit.