Under Social Responsibility Day 2011 fick jag “Klimatkompensationshandboken 2010” av en man från Tricorona. Min spontana reaktion var “Den påminner väldigt mycket om Westanders PR-handbok.” Till svar fick jag “Jaha, ja Westander är ju vår PR-byrå…” Och det är ju ingen dum idé att överföra detta lyckade koncept till ett nytt område.
Klimatkompensation är ett lite snårigt område med många olika termer och många olika möjligheter (se inlägget Klimatkompensation v/s klimatkompensation för en introduktion). Det förekommer också kritik mot vissa former. Vågar vi satsa på klimatkompensation eller kommer vi att bli dragna i smutsen för greenwashing för att vi satsade på fel projekt?
Klimatkompensation är väldigt kommunuicerbart och kan fungera väl för att synliggöra CSR-arbetet. Men bara om det är EN del arbetet, inte om det görs ISTÄLLET FÖR ett systematiskt CSR-arbete. Om du inte gör något för att minska dina utsläpp utan bara köper utsläppsrätter, så kommer du (med rätta) att få kritik för att det är ett “avlatsbrev”, att du köper dig fri från ansvar. Störst trovärdighet får du om du gör det du kan för att minska de egna utsläppen, t.ex. genom att minska flygresorna, energieffektivisera och ställa miljökrav på dina leverantörer, och sedan klimatkompensera för de utsläpp som du inte klarar att ta bort. Det mest logiska både ur miljöhänseende och kommunikationshänseende kan vara att klimatkompensera där utsläppen genereras. För den som har verksamhet eller underleverantörer i Indien kan det vara logiskt att klimatkompensera med ett projekt i Indien. Om 40 procent av utsläppen genereras i Europa kan 40 procent av klimatkompensationen bestå av utsläppsrätter. Dels påverkas framtida utsläpp proportionerligt mot vad den egna verksamheten genererar och dels visar det för anställda och kunder att det finns en djupare tanke bakom klimatkompensationen.
Klimatkompensationshandboken som CSR-kommunikation
Tricorona tillhör de företag som har CSR som affärsidé, de säljer klimatkompensation baserat på så kallade CDM-projekt som minskar utsläppen i utvecklinsländer. (CDM = Clean Development Mechanism) Det är tydligt att kunskap är ett viktigt kommunikationsmål för företag som säljer något halvt abstrakt som klimatkompensation, och vad är då bättre än en handbok? Den är ett A5-häfte på drygt 60 sidor som är informativ för flera tydligt definierade målgrupper och har till och med ett avsnitt med “Tips till våra konkurrenter”, som också känns igen från Westanders PR-handbok. Ett smart sätt att framställa sig som en etablerad, seriös och kanske mer ansvarstagande aktör än övriga branschen.
Självfallet är skriften vinklad för att framhäva (och kanske överdriva) förträffligheten i Tricoronas klimatkompensationstjänster och framhäva (och kanske överdriva) kritiken mot alternativen. Till exempel nämns inte argument som att EU-utsläppsrätter driver på utveckling av renare teknik som kan komma hela världen till del, och en jämförelse mellan koldioxidutsläpp och kvicksilverutsläpp är direkt vilseledande [har korrigerats i version 2 som släpptes sommaren 2011]. Som komplement till åtgärder för utsläppsminskning på hemmaplan, är dock CDM-projekt i utvecklingsländer bra, och som propagandaskrift för Tricorona är Klimatkompensationshandboken utmärkt.