En artikel på Forbes tar upp några exempel på företag som har tagit fram produkter eller tjänster som de ger bort gratis till behövande. De ser det här som ett bra sätt att öka lönsamheten genom socialt ansvar eftersom det ökar differentieringen, lojaliteten (från både medarbetare och kunder) och autenticiteten. Från CSR-perspektiv tycker jag det finns två sidor av det hela.
Det gamla perspektivet: CSR = välgörenhet som stärker imagen
Den första är att det riskerar att bli samma sak som att ge till välgörenhet men tydligare kopplat till företagets verksamhet. Resonemanget i artikeln är också liknande: man gör något gott och det stärker imagen. Ett av exemplen i artikeln handlar om en restaurangkedja som tog bort kassan från tre av sina restauranger och lät folk betala det de ansåg att de kunde. Det ger fattiga en möjlighet att få gratis mat på ett värdigare sätt än att stå i soppkökens köer samtidigt som de som har pengar kan känna sig hederliga och betala fullt pris. Ett annat exempel var en skofirma som för varje par sålda skor skänker ett par skor till fattiga barn.
Jag är absolut inte emot att företag skänker pengar till välgörande ändamål eller att de tillhandahåller produkter och tjänster gratis till förmån för dem som är utsatta, tvärtom. Och som CSR-kommunikation kan det vara bättre än gåvor till godtyckliga organisationer eftersom det är integrerat i vad företaget faktiskt gör. Risken är bara att man missar vilka effekter den egna verksamheten har på människor och miljö och att man i praktiken bidrar med ena handen men gör skada med den andra. Om skorna som skänks till fattiga barn skulle visa sig vara producerade med barnarbete i Bangladesh är ju inte företaget lika barnvänligt och ansvarstagande längre. Ha gärna välgörenhet som glasyren på CSR-kakan, så länge kakan som döljs under glasyren också är god.
Det andra perspektivet: CSR = utveckla vad vi gör och hur
Ett tredje exempel från artikeln handlar om livsmedelsföretaget Campbell’s, ni vet de med de rödvita konservburkarna. De tog fram en konserv innehållande “en komplett måltid bestående av tre livsmedelskategorier för att motverka den ökande undernäringen i Canada och utomlands”. Den gick inte att köpa utan 300 000 burkar skänktes bort via en ideell organisation. Det här perspektivet är fortfarande väldigt mycket välgörenhet (och PR-jippo) men som CSR betraktat är det ett steg på vägen mot att handla om vad företaget faktiskt gör. Allt fler företag använder kraven på hållbarhet och socialt ansvarstagande som drivkraft för innovation, för att försöka ligga före kundernas och reglerande myndigheters krav, och det gör att de kan fortsätta vara lönsamma även i framtiden.
Att ta fram produkter och lösningar speciellt för att tackla samhällsproblem som inte skulle ha tagits fram om man fokuserade enbart på att maximera avkastningen, är vad som brukar kallas socialt entreprenörskap. Men även där innebär ett genuint ansvarstagande att produktionen av de hållbara lösningarna är hållbar i sig. Om vi ska fortsätta med metaforer från konditoridisken kanske man skulle kunna säga att det här är mer av en cheescake, där även botten behöver vara god för att kakan ska vara god.
En passus om gruvdrift
Artikeln ger några förslag på hur andra företag skulle kunna förbättra sina affärer genom att ge bort saker. Bland annat föreslås att gruvföretag skulle kunna skänka en viss procent av vinsten från en gruva till ursprungsfolken i området. Jag hakar upp mig på det, dels för att det här är klassisk avlatsbrevs-CSR och dels för att jag har lite inblick i vilka problem som ofta finns i anknytning till gruvdrift. Socialt ansvarstagande för ett gruvföretag i ett utvecklingsland är i första hand: att inte bidra till korruption genom att köpa politiker och polis, att inte fördriva människor med våld eller lura dem från platsen utan skälig ersättning, att inte lägga beslag på eller förgifta dricksvattenkällor för befolkningen i området, att arbetsförhållanden lever upp till de internationella minimikrav som stadgats i ILO:s kärnkonventioner, att betala skatt i landet där verksamheten bedrivs etc. Att inte motverka socialt och miljömässigt hållbar utveckling alltså.
Det finns gott om fakta kring fall där gruvdriften är mer eller mindre ren plundringsverksamhet med miljöförstöring och kränkningar av mänskliga rättigheter som följd. Ett är Marlin-gruvan i norra Guatemala som ägs av Goldcorp, du kan läsa om det hos Latinamerikagrupperna eller Swedwatch. (Tyvärr är vi svenska löntagare delägare i Goldcorp och delaktiga i denna verksamhet genom pensionsfonder som AP-fonderna.)
Vad socialt ansvarstagande handlar om, är att i första skedet minimera de negativa effekterna för berörda intressenter, och sedan se till att verksamheten faktiskt skapar ett mervärde för alla berörda. Och enligt min definition betyder CSR “Corporate Sustainability and Responsibility”, så det gäller effekter på miljön också – både i produktionskedjan och under produktens användning och livscykel.
Bra artikel!
Att minimera de negativa effekterna för företagena intressenter är en bra formulering. Ser du den geografiska ursprungsbefolkningen för ett gruvföretag som intressenter?
Oj vilka felstavningar i förra inlägget Tidigt på morgonen!
Tack!
Ja, de som bor på marken där man vill anlägga en gruva blir ju i högsta grad påverkade så de är intressenter till projektet. Tyvärr är det inte ovanligt att de körs iväg med våld eller blir lovade ersättningsmark som sedan visar sig vara ett nedköp. Dessutom är mark mycket mer kulturellt viktigt, platsen där man växt upp och där förfäderna har levat i generationer är en stor del av ens identitet. För oss är det här svårt att förstå, för oss är ju resande tvärs över jorden och att flytta till en annan stad, kanske i ett annat land, normalitet.
Inte bara de som bor på själva fyndigheten påverkas direkt. Gruvbrytning innebär ofta att enorma mängder vatten går åt, vilket torrlägger och förgiftar dricksvatten och bevattningsvatten, vilket påverkar dem som bor nedströms. Guldutvinning som den vid Marlingruvan involverar att man pumpar in mängder med cyanidhaltigt vatten i berget, eftersom det löser upp guldet och tar med det ut där det kan samlas upp. Sen kostar det pengar att rena vattnet så det låter man bli. Människor, grödor och boskap blir sjuka nedströms, vilket inte är direkt positivt för utvecklingen i området. ”Externa effekter” kallas det på ekonomispråk…
Jag gillar verkligen liknelsen med kakan med glasyr. Vi har själva ett företag där vi byggt in från början att vi kommer skänka 5% av omsättningen till humanitärt hjälp arbete. Vår idé är att vi säljer kontorsvaror, (basfunktioner för företag), och skänker 5% av omsättningen till humanitär hjälp, basfunktioner till utsatta människor (rent vatten, tillgång till sanitetsanläggningar, sjukvård etc) För att detta ska fungera måste vårt erbjudande vara bra för kunderna, kakan, och hjälparbetet är glasyren.